Sverige har en inskränkt och förlegad syn på hemundervisning

Frågan om hemundervisning som en mänsklig rättighet uppmärksammas alltmer i media. Internationellt har frågan varit central under många år. I Sverige däremot är det få som känner till undervisningsformen. På grund av okunskap och politisk ovilja anses hemundervisning av många vara inskränkt, isolerande och ett berövande av barns rättighet till allmän skolgång. Regering, riksdag, kommunalpolitiker etc. gör allt de förmår för att okunskapen ska bestå. I någon slags janteanda invaggas befolkningen att tro att utanför staten så finns det ingen som kan borga för våra barns bästa - allra minst barnens föräldrar!

Den mediaexplosion som blossat upp under senaste året är unik för Sverige. Alltsedan riksdagen klubbade igenom nya skollagen (ett gemensamt verk av moderater, centerpartister, folkpartister och kristdemokrater) har frågan om rätten till hemundervisning lyfts fram på ett nytt sätt. Över en natt kriminaliserades och marginaliserades en grupp av Sveriges befolkning. Under bara ett års tid har ett dussintal familjer jagats ut ur landet, borttvingade med hot om fällande domar, sociala utredningar och skyhöga bötesbelopp.

Första veckan i november hölls världens första internationella hemskolekonferens i Tyskland med deltagare från jordens alla hörn. Samtliga världsdelar var representerade med de ca 175 deltagare som fanns på plats, plus alla de som med spänning följer rapporteringarna efteråt.

Genom hemundervisning upprättas familjen. Så väljer tidningen Inblick att rubricera en artikel där man berättar om Berlinkonferensen. Jonas Himmelstrand, som intervjuas av tidningen, säger bland annat: - Den allmänna skolan, som den är utformad idag, är en cirka 150 år gammal institution, som tillhör industrisamhället. Men nu har vi lämnat det samhället och gått in i ett nytt högteknologiskt och globaliserat it-samhälle.
Under hemskolekonferensen lades stor vikt vid internationellt antagna mänskliga rättigheter. Konferensen antog även en deklaration där inte mindre än tio olika internationella konventioner som försvarar föräldrars rätt att hemundervisa presenteras. Deklarationen som fick namnet Berlin-deklarationen kommer snart att finnas tillgänglig för signering på nätet.

Newsmill skriver Jonas Himmelstrand om konferensen i Berlin som en "utomordentlig succé": Konferensen samlade 175 hemundervisare och andra intresserade från 26 länder och fem kontinenter. Undertecknad hade det stora förtroendet att vara ordförande för konferensen och koordinator för konferensens projektgrupp. Konferensen blev en utomordentlig succé. Hemundervisare från de mest skilda kulturer, trosuppfattningar, pedagogiska metoder och skäl för hemundervisning upptäckte snabbt att de hade mycket mer gemensamt än vad som skilde dem åt.
Det är svårt att tänka sig andra teman som så snabbt skulle skapa en gemenskap hos en så extremt heterogen internationell grupp. Såväl sekulära som kristna hemundervisare och strukturerade hemskolare och “unschoolers” fann snabbt varandra. Konferensen blev en styrkedemonstration från 2000-talets hittills mest innovativa pedagogiska landvinning – hemundervisning. Experter inom pedagogik, psykologi, utbildningshistoria och internationell rätt visade tydligt att hemundervisning har kommit för att stanna, och för att växa.

Kammarrätten i Göteborg

Ett fall som fått mycket uppmärksamhet är kammarrättens dom i Göteborg som medgav hemundervisning till en judisk familj. En av dem som rasat värst över beslutet är Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm. Utan att kunna presentera några sakliga argument fortsätter Lotta att på myndighetsvis slå på samma trumma: "Alla barn ska till skolan!" Som skräckexempel nämner hon i flera av sina debattinlägg "fyra maranatabarn som inte får någon skola". För Lotta existerar inga alternativ till skola, trots att hemundervisningen som utbildningsform är världens mest framgångsrika rörelse idag. I motsats mot Lottas dåligt underbyggda skräckscenarier säger verkligheten att hemundervisningen är mer effektiv än traditionell svensk skola både när det gäller lärande och socialt utbyte.
En bloggare, Ellinor Pettersen, kommenterar Lottas agerande så här: "Vad hon inte vill förstå är att det är en mänsklig rättighet garanterad av FN, och även av Europakonventionen, att föräldrarna väljer den utbildning som de finner stämmer enligt deras religiösa och filosofiska övertygelse. Man ska inte behöva uppge sin religion för myndigheter, oavsett om man vill hemundervisa eller inte. Det går emot religionsfriheten."