Hemmet en förvaringsplats?

I dagens splittrade samhälle verkar familjen vara något nödvändigt ont. Föräldrar anses inte klara av att fostra sina egna barn samtidigt som var man förstår att utan familjen så faller tillvaron samman, på samma sätt som ett hus byggt på lös sand.

Expressen/GT publicerar idag en läsvärd artikel skriven av en styrelseledamot för Riksföreningen för hemundervisning i Sverige (Rohus). Citat: "Det är svårt att förstå hur samhället har kunnat få en så negativ syn på föräldrar. Skulle föräldrar vara så opålitliga att samhället frenetiskt måste skydda barn från föräldrar?"

Frågeställningen är tyvärr adekvat. I svensk lagstiftning är det idag tillåtet med hemundervisning. Tillämpningen finner stöd i Skollag, i FN-stadgar och i Europakonventionen. Trots lagens tydlighet om att "Ett skolpliktigt barn skall medges att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag..." väljer flertalet kommuner att neka föräldrar den rätten.

Utbildningsminister Björklund vill helst avskaffa rätten till hemundervisning, trots att den bevisat är effektiv och hälsosam för hela familjen. Men det är förmodligen där problemets kärna går att hitta. Samhällets politik i stort verkar gå ut på att kärnfamiljen som sådan helst ska splittras upp i alla tänkbara och otänkbara nya sorters konstellationer, där samhället i allt större utsträckning tar över fostrarrollen från föräldrarna. Hemmet blir mer att likna vid en förvaringsplats, eller som regeringens tidigare utredare Margó Ingvardson uttryckte sig: "Föräldrarna får disponera barnen på fritiden."

I många andra länder är det allt fler familjer som fått upp ögonen för hemundervisningens fördelar. Bara i västerländska länder som inom EU och USA finns idag minst 1,5 miljoner barn som hemundervisas, en siffra som kraftigt stiger för varje år som går. Undervisningsformen har kommit för att stanna, även i Sverige.

Länkar till ytterligare media som den 14/8 publicerat Rohus insändare: Södermanlands Nyheter, Västervikstidningen, Corren, Norran, GP,